Utan mat fick man ta vad naturen bjöd på. Vatten och blåbär, tog tacksamt emot.
Här är Slåttdalsskrevan, mer känt som klyftan mellan Mattisborgen och Borkafästet.
Och vägen dit såg ut såhär. I 4.3 kilometer. Hade vi bara vetat det så skulle vi nog inte gett oss in på det. Utan strumpor, utan frukost, utan regnkläder, utan matsäck och utan förstånd så började vi vår vandring. Ren idioti!
2 kommentarer:
Ok...ger man sig ut på vandring utan frukost så måste man verkligen gilla att lida! Eller kanske skulle ni ta tempen på kärleken... Ni verkar i vilket fall ha klarat strapatserna bra! Jag känner mig lättad över att inte hitta en bild med en av er i språng över stupet! God natt och God frukost på er i morgon. Kris-tina.
Ja, hur kommer det sig att ni inte gjorde ett försök på att hoppa över klyftan?
Ynkligt. Räknar med bättring på hemvägen.
Skicka en kommentar