lördag 12 juli 2008

Lycksele-Sorsele

Grejen är den, att det hade varit ett sk vägbygge innan i typ 2 mil. Så kom denna precis när humöret va på väg upp igen. Satans djävla gropar som va djupa som upponer vända farthinder. O tätt kom de. Typ dunk dunk dunk dunk. Så tätt. Tiffany led något så fruktansvärt att hon började gnälla om bakpartiet.
Första renen i Moas liv. Först va den på stora farthindersvägen, sen lockade den in oss (flydde) på en mindre väg.
Här tappar vi spåret...
Så kom nästa... en helt vit... men ville ta täten... trots omkörningsförsök som skulle få vilken finne som helst att imponeras av körtekniken.
En P-ficka kom och jag tog chansen... var på renen tvärnitar, blänger och vänder om i lunkande takt.

1 kommentar:

Cyron sa...

Hahaha, herregud vilken otäck! Det är en sån ren som man förväntar sig kommer och besöker en mitt i natten. När man ligger i sitt tält och försöker sova. Plötstligt hör man ett knak. Vad man inte vet är att det är renen som har bryti nacken på sig själv, men fortsätter som om inget hade hänt.
Otäckt, minst sagt.
uuuhuuu